Fredag 060324

Dennis var sjukt bakis på morgonen, denna dag då Annie äntligen hade tvättat mina kläder. Vi gav Annie vår present, en Arsenalhalsduk, och hon blev helnöjd.

Dennis vägrade gå till skolan, utan tvingade alla att åka taxi. Det var helt ok för min del, för jag behövde inte betala något.

I skolan fick vi göra mer lektionsplanering, och jag tycker att vi har fått många bra tips om hur man ska gå till väga för att göra en lektion intressant.

Till lunch blev det klassikern pizza och friterad potatis.

Efter lunch gjorde vi klart vår lektion, men fredagströttheten lyste igenom och alla längtade bara efter att få en pint eller tre på Student Union.

Planeringen var halvhjärtad, då vi utgick från att det skulle komma lika få elever som gången före. Det blev därför lite panik när det sedan trampade in elev på elev, och till slut var det hela 15 stycken därinne. Jag ångrade lite att jag varit så slapp på planeringen, men det var bara att köra. Det gick helt ok, och studenterna gjorde vad de skulle.

Det var enormt skönt när vi var klara, och till slut fick vi sätta oss på Student Union för några pints Guinness. Snacka om fredagskänsla.

Därefter var det bara 110 in i dimman. Jag dumpade skolväskan hos Fred, gick omvägen via Donken och hamnade till slut på West Gate, av alla ställen, där större delen av klassen satt. Det blev bra fart på pintsen och jag och Fred hetsskålade med Dennis, som inte fattade att vi dummade oss först.

Jag höll mig relativt städad, då BigMacen tidigare hade fått in mig i matchen igen efter en darrig start. Flera var dock slitna, värst var Fredrik.

Sedan var målet att traska upp till Student Union, där det var någon form av sammankomst. Jag och Fred kuppade dock mot planerna och vek in på en liten pub som hette Thomas Beckett’s. Där blev det en pint, och lite snack med Susanne och Gwen, klassens nordamerikaner. Dennis försvann ett tag, tror jag. Det finns en liten risk att han hängde med St John – de är oskiljaktiga, de där två!

Därefter vandrade vi i väg till en skön liten lokal som heter The Barking Dog (sannolikt) som Mark befann sig på. Den var riktigt schysst med en DJ och dansgolv, men engelsmännen därinne verkade inte så sugna på att diskutera fotboll med dyngraka svenskar. Det var dock kul att se folket på dansgolvet – många obeskrivliga scener utspelades där. Nina och Cecilias sexy dancing vill jag dock glömma fort utav bara satan.

Debbie Holter blev dålig och var tvungen att raketspy utanför puben. Det är sånt som händer.

Vi stängde baren, och personalen blev till slut grinig när vi stod kvar för mer dricka.

Till slut ekade ”We’re not going home!” i gränderna, men hem var just vart vi gick. Det blev en mellanlandning på Subways för en fin salamimacka, som Becks hjälpte mig sätta ihop. Mackan avnjöts hemma i sängen, innan det var dags att dö litegrann.