Måndag 060327

Då vi var lediga från skolan, dagen till ära, hade tjejerna planerat att åka till Bluewater, Europas kanske största varuhus. Jag, Dennis och Fred hade inget bättre för oss, så vi hängde med. Mitt mål var att hitta en jacka.

Vi var nära att knappt komma med på bussen, men till slut gick alla nio in. Vi var jag, Debs, Fred the Head, St John, Taso, Becks, Hanna, Lilly och Ace the Case som fick trängas med engelsmän i fyrtio minuter innan vi var framme i Bluewater.

Där delades vi raskt upp i ett killag och flera tjejlag. Killaget började i lugnt tempo, då vi var medvetna om att det skulle bli en lång dag.

Det blev ut och in i ekiperingsaffärer tills man var redo att spy på alla fula skjortor och t-shirtar. Innan det blivit dags för lunch hade jag dock hittat Fever Pitch på DVD och en stilig Ben Sherman-keps. Casual så det förslår.

Dennis upptäckte en riktigt schysst Fred Perry-jacka i en sportaffär, vilken jag genast började överväga att inhandla. Priset var £55, vilket är riktigt bra för en jacka av den kalibern. Jag beslöt dock att inte köpa den riktigt än, då det kanske skulle finnas flera alternativ.

Efter ogod mat på KFC till lunch, under vilken Jonas också dök upp, blev det ett nytt varv bland butikerna, som mer och mer liknade varandra.

Jag tog till slut beslutet att köpa Fred Perry-jackan och slog till. En fett casual uniform till Arsenal-Juve var därmed komplett.

Jag fick dock lite ångest över min ekonomiska situation, och kom fram till att det blir till att leva ekonomiskt utav bara helskotta under resten av resan. Det blir att skippa några pubkvällar är jag rädd.

När klockan närmade sig fem var jag helt slut och ville bara åka hem. Fred såg också sliten ut, så vi gav upp och gick bort till mötesplatsen där Debs, Taso, Åsa och Hanna redan väntade. Fred fick för sig att köra radiostyrd bil, men då en engelsman började kolla på och kommentera vågade jag inte köra själv. Pratade med honom istället.

Bussresan hem var soft och vi blev underhållna av en tant framför St John, som sov så tungt att hon var på väg att ramla ut i mittgången. Jag var bara tvungen att ta ett kort med mobilen – det är ju faktiskt för ögonblick som dessa kameramobiler har blivit uppfunna.

När vi kom hem dissade jag alla och stack hem. Eftersom att jag var så trött tyckte jag att det var lika bra att börja ladda batterierna inför tisdagen och matchen.

Hemma skrev jag klart intervjun med Gunners Bars ägare, och den blev bra. Sedan blev det dagboksskrivande i några timmar, innan kvällen avslutades med manager.