Dagen efter var verkligen dagen efter. Trött, trött, trött, men lycklig efter upplevelsen tog jag mig den vanliga sega promenaden till skolan med Taso, Becks och Debs. Det var några oinspirerade lektioner på förmiddagen, och jag kommer knappt ihåg vad som sades. Visst blev man uppiggad av alla gratulationer, men tröttheten satt som spjut i ögonen. Det blev lite tidningsläsande, där alla hyllade Arsenal i allmänhet och Cesc i synnerhet. Mycket trevlig läsning.
På eftermiddagen planerade vi nästa lektion och sedan blev det en sväng på stan innan vi fastnade på West Gate Inn, för lite samkväm. Jag skrev några vykort och drack ett par pints, men tröttheten var nu som en våt säck över huvudet på mig så jag kunde knappt tänka. Så fort jag hade käkat på min burgare tackade jag för mig och försvann hemåt.
Hemma blev det manager i några timmar, för att jag skulle hålla mig vaken ett tag till och inte vakna mitt i natten. Klockan nio gav jag dock upp och somnade.
Tyvärr så vaknade jag ungefär när en packad Dennis snubblade in kl tolv, och då upptäckte jag dessutom att jag hade ont i munnen på grund av en elak visdomstand. Jag låg och vred mig i sängen i säkert tre timmar innan jag med hjälp av två treo kunde somna in från denna mycket trötta dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar