Fredag 060331

Man insåg tidigt att denna avslutningsdag på mars skulle bli jobbig. Det var slitet vid frukosten där Annie fortsatte dissa Dennis, som hon av någon anledning trott var den mer ordentlige av oss. Men han garvade mest och bjöd på det, då han faktiskt inte är såhär slarvig normalt sett.

Det var bara att knalla den vanlig trötta halvtimmen till skolan. Dennis är den som klagar mest; jag, Becks och Taso är ju vana att gå så här långt hemifrån.

Det börjar smyga sig in mer och mer hemlängtan nu. Mest på grund av alla praktiska problem med dusch och mat, men även på grund av man ständigt måste umgås med samma grupp människor. De flesta tycker jag om, men det blir ändå för mycket på något sätt. Jag skulle bara vilja få några dagar när man inte umgås med alla andra, men det är helt omöjligt då man träffas i skolan och när man äter ändå. Men det är synd att klaga, för oftast har vi riktigt kul ihop och det är skön stämning.

Förmiddagens lektioner om Canterbury Tales och om det engelska skolsystemet var väl intressanta, men jag kunde inte koncentrera mig överhuvudtaget och satt bara och väntade på lunchen (spagetti och köttfärssås – kungligt!).

På eftermiddagen förberedde vi vår sista hela lektion, och vi fick fram ett riktigt schysst upplägg där vi pratade om relationer för att sedan leda in det på The Streets-låten Dry your eyes. Lektionen var uppskattad och vi fick mycket beröm av Mark efteråt, så det kändes bra.

Efter skolan köpte jag en stor salami och ost-ubåt på Subways och traskade hemåt för att sätta i mig den. Jag skrev lite dagbok och rundade sedan av kvällen med att kolla på Fever Pitch. Det var ett tag sedan jag kollade på den, och det är slående hur bra den beskriver supporterlivets för- och nackdelar. Colin Firth är dessutom grym i huvudrollen.

Dennis var ute och powerwalkade större delen av kvällen, så när han kom hem var han trött. Det blev inte så mycket mer gjort den här kvällen utan vi somnade tidigt, med tanke på morgondagens resa till Cambridge.