Tisdag 060314

Sedvanlig tidig väckning, kall dusch och frukost. Därefter ställdes siktet in på The Globe, Shakespeares teaterbyggnad som har blivit återuppbyggd, som ligger precis vid Themsen.

Vädret var kyligt och den naiva tanken om varmt väder i England under de sista veckorna i Sverige visade sig förbli en dröm.

The Globe var intressant och det var en kunnig och engagerad guide som visade oss runt. Museet var inte riktigt lika intressant, så det gick man snart igenom.

Jag, Fred och Debbie, trötta på att alltid gå i grupp, letade snabbt upp en pub några kvarter från Shekspearegloben för en pint lager och en hamburgertallrik. Helt okej käk, och sedan satt vi kvar i en timme och snackade om resesällskapets egenheter och andra aktuella ämnen. Trots att vi hamnade i ett uppvärmt tält på en bakgård var det trevligt och det var inte långt borta att ytterligare en pint kom in.

Så blev dock inte fallet och vi styrde kosan mot Tate Modern. Modern konst är något som intresserar mig, men i det här sällskapet var det svårt att ta in någonting. Jag gillade i vilket fall som helst den stora installationen i entréhallen där tusentals plastlådor, som representerade minnen, stod uppstaplade.

Letade också upp Rotkhorummet, pappas favorit, och jag förstår vad han menar med att det är rogivande därinne. Det kändes skönt att bara sitta därinne några minuter och slippa hetsen utanför. De mörkt röda tavlorna spred lugn på något sätt.

Vi blev dock inte långvariga på Tate efter en hel del klagomål från Dennis, som inte fann museet intressant över huvud taget.

Det blev istället en lång runda på stan, med besök på Lillywhites för skoinköp för Debs och Fred samt en tur på Oxford Street. Vi svängde in på affärer när vi kände för det, och letade till slut upp Carnaby Street och Soccer Scene. Det fanns en hel del prylar jag hade kunnat tänka mig att köpa där, men ekonomin är inte den bästa just nu så det fick vara.

Trötta efter en dryg mils promenerande blev det tuben till Arsenal, där vi lurade med oss Dennis till Ashburton – men han var måttligt intresserad.

Vi köpte några öl, och jag tog en äckelflottig fish and chips medan de andra gick på KFC och tog oss hem till rum G9 för lite poker. Jag gjorde en inspelning med Fredrik på mobilen där han fick redovisa sin fina hejarramsa. Stor humor.

Ett annat stående samtalsämne var Dennis avsmak för homosexuella män. Jag och Fred försökte utifrån många olika infallsvinklar ta redo på om Dennis skulle ha sex med en kille för 10 miljoner kronor. Inte ens om det var en kille som hade gjort ett könsbyte hade Debs gått med på dealen, och inget av de scenarion som vi lade upp fick honom på andra tankar. Han har stark karaktär, den grabben.

Efter någon öl blev det en sväng upp till tjejernas rum på tusende våningen där det blev fler öl och några härliga dissningar av St John, som under dagen erbjudits jobb på någon mer tvivelaktig firma. Det blev också dissningar om hennes portfolio, som ännu inte är klar. Men hon garvade bara som vanligt, dock mer uppgivet än vanligt. Hon har väl insett att det inte är någon idé att kämpa emot.

Vi härjade också på Hanna och Sandra som inte är sena att försöka slänga käft, men tyvärr är vi i rum G9 överlägsna på denna aktivitet. Dennis blir bara mer och mer ironisk för varje dag, och nu har han nått stadiet där han inte kan säga någonting utan att folk tror att han dummar sig. Oftast är det emellertid det han gör…

När ölen tog slut var vi fortfarande törstiga, så Fredrik och jag sprang ut i kylan och fixade mer på en lokal pakistanier. När vi inte fick vara kvar hos tjejerna retades vi lite genom att lämna kvar några tomma ölburkar, men då blev några av dem arga på riktigt så det gick inte för sig. Vi garvade bara.

Sedan avslutades kvällen med poker i vårt rum tillsammans med St John. Dennis var sämst och förlorade hela tiden. Jag gick med varje gång han gick all-in, och vann samtliga gånger. Han var knäckt.

När våra gaser hade skrämt bort Jossan var det bara att vika ned sig och hoppas på att man inte skulle vara alltför trött nästa morgon.