Lördag 060325

Eftersom att vi inte får duscha för sent, var det bara att kliva upp klockan åtta och hoppa in i duschen. Jag satte ett oslagbart rekord i snabbdusch, och var klar så snabbt att Dennis inte märkte något. Sedan var det bara att återgå till sömnen så fort det var möjligt, vilket det var orimligt snabbt.

Sedan rörde jag mig inte alls särskilt mycket förrän klockan två, då jag satte igång datorn. Det blev lite musik, och jag fick en lugn stund för mig själv.

Vid fyrahugget började jag bli hungrig, så jag drog på mig respektabla kläder och stack ned på stan. Fred bjöd in mig på spagetti med vitlöksås, och jag var inte sen att tacka ja.

Dennis och St John, som hade varit på en egen utflykt till Whitestable under dagen, anslöt och berättade om sin trevliga och spontant planerade dag. Det lät som att de hade haft det schysst, men jag ångrade inte för ett ögonblick mitt beslut att ta det sjukt piano under dagen.

Nu var målet en pub som visade fotboll, då det var dags för Portsmouth-Arsenal, en match som jag löst hade planerat att åka och se på plats. Mitt beslut att se matchen på tv visade sig bli våldsamt lyckosamt då matchen helt sonika ställdes in på grund av vattensjuk plan. Visst var man besviken att det inte blev någon match, men det var ingenting mot det förmodade tungsinne som hade drabbat mig om jag verkligen åkt till Pompey.

Vi blev kvar på puben The Bishop’s Finger någon timme. Sedan tog vi beslutet att sätta oss hemma hos Fred, som hade FF, och dricka öl. De andra stack och käkade medan jag och Fred provianterade. En platta Foster’s och två enorma chipspåsar blev resultatet. Walkerspåsarna – eller säckarna – bestod i sin tur av 26 småpåsar med alla de klassiska smakerna. Vinäger, ost och den nya antihjälten Prawn Cocktail. Vilken uppladdning.

Jag och Fred började själva med lite fotbollssnack innan Taso, Becks och Jonas dök upp. Becks hade givetvis köpt med sig några Beck’s.

Det började redan här utvecklas mot en mycket trevlig kväll. Jonas var i form och berättade om sina planer att arrangera en moppemustaschtävling på sin framtida arbetsplats. Det skulle jag vilja se!

Dennis och St John dök upp efter någon timme och då även Dennis var i storform började kvällen nu verkligen ta sig. Allting någon sa vändes emot dem och när St John råkade berätta en anekdot om hur hon spelat flygvärdinna en gång i tiden var det klippt, och allting spårade ut igen.

Dennis påstod att han lät som en hund när han skrattade, men kunde inte för sitt liv komma på vad den där satans hunden hette. Det var vi naturligtvis tvungna att tracka honom för.

Till slut dök även Hanna upp med världens största pepsibägare, men då var ölen slut (det fanns mycket chips kvar å andra sidan) så vi var tvungna att dra vidare.

Vi hamnade på en pub i en gränd, där man inte fick ha keps på sig inomhus, vilket inte alls var till hjälp för min dåliga hårdag.

Stämningen planade dock ut när vi lämnade förfesten, som den så ofta gör då. Vi lyckades dock få till ett mass-sms till Sandra som var i London, men vad det handlade om flyr mitt minne. Jag kände mig dock återigen relativt städad, och resistensen mot alkohol har väl höjts några pinnhål vid det här laget.

Taxi hem, och jag antar att det blev en macka från Subways också.

Tror att en och annan av vi som var med den här kvällen hade rejält ont i skrattmuskeln när det var dags att sova.