Söndag 060312

Vaknade klockan 8.00 och var sjukt trött. Jag hade undvikigt att packa så länge som möjligt kvällen före vilket hade fört med sig ett visst uppesittarbeteende. Satt dessutom framför nätet i några timmar för länge, så till slut hade jag väl gått och lagt mig klockan tre.

Dennis och hans farsa plockade upp mig vid halv tio och vi rullade ut till Arlanda i snögloppen på E4:an. Det var avslappnad stämning i bilen även om Dennis tyckte det var jobbigt att lämna Anna. Hur som helst, jag tyckte att det var riktigt skönt att äntligen komma i väg.

Väl på Arlanda slöt vi upp med klassen. Hela ligan var där: St John, Becks, Fred, Taso, Gardelin och alla andra. Dennis fick naturligtvis problem när han skulle checka in medan jag klarade mig prickfritt.

En kaffe för 23 spänn, och sedan var det dags för boarding på BA:s skönt moderna flygplan. Det blev en hel del sköna kommentarer i väntan på planet, och tugget med ironiska dissningar åt både höger och vänster kom snart igång. Hur kul som helst.

Planet tog sig till öarna utan problem och till slut landade vi på Heathrow för finesser med bagageutlämning och liknande.

Efter lite obligatoriskt strul hittade till slut vår guide Mark bussen och vi började rulla in mot Islington i norra London där vi skulle tillbringa resans första fem dagar. Hotellet låg, skulle det visa sig, vid Finsbury Park, endast tjugo minuters gångväg från Highbury. Man kan ju bo på sämre ställen…

Vi kom fram till hotellet klockan 15.30, och min fåfänga förhoppning om att hinna till THOF och matchen mot Liverpool började kännas omöjlig. Gjorde dock ett försök att ringa Erikssons polare James som kanske visste någon med en spare ticket, men han hade inte mobilen på. Jag, Dennis, Fredrik och Josefin gick bort mot arenan för att se om det fanns några svarta börsen-hajar där, men det billigaste erbjudande vi fick var på £120 och det kunde jag inte betala. En kille erbjöd sig att fixa in mig för £35, då han kände en snubbe i biljettkassan, men det verkade väldigt osäkert så jag hoppade över det.

Det var frustrerande att stå utanför arenan och höra trycket därinne, så vi tog oss bort till Gunners Bar och kollade på tv istället. Kändes märkligt att vara på plats i London och se Arsenal på tv.

Hursomhelst, Arsenal vann med 2-1 sedan Henry utnyttjat Gerrards dåliga hemåtpassning och rundat keepern. Vid 2-1-målet fullkomligt exploderade Gunners Bar i tio sekunder, och det är just dessa tillfällen som är så underbara när man är supporter. Det blev en hel del sånger också, och de andra började nog förstå så smått varför jag är så besatt av Arsenal.

Det blev fyra pints på Gunners, så jag började känna mig full. Sedan tog jag en carbonara på ett hak på Seven Sisters Road innan vi styrde kosan mot Twelve Pins och ytterligare förfriskningar.

Ölen beställdes i rask takt och både jag och Fred var rejält slitna när ett ganska stort gäng från klassen dök upp. Kvällen avrundades under glada former, minnet sviktar någon gång vid elvatiden och jag kommer knappt ihåg hur vi tog oss tillbaka till Kent Hall Hotel. Tydligen sjöng vi en hel del. Bland annat skrev Fredrik en egen Arsenalramsa, kort och koncis: ”Arsenal!”.

Stort.